Johan Borgert (NONS)
En mer personlig och unik debutskiva än den Johan Borgert nu släpper är det svårt att föreställa sig. Med ett eget språk uttrycker han saker så allmänmänskliga att alla kan känna igen sig. Johan Borgert lyckas skapa närhet, värme, ömhet och samtidigt ge tröst. I ett samhälle som snurrar på i ett allt högre tempo stannar Johan upp, betraktar oss, sig själv och levererar en bild så naken och nära att den kan vara svår att fjärma sig emot. Det här är stor konst, stor musik, stora texter i rakt nedstigande led från Pugh Rogefeldt, Jakob Hellman och John Holm.
Biografi

I en studentlägenhet i Uppsala sitter en kille i en blå Chicago Bears-keps och skriver låtar som han spelar in på sin portastudio. Det har han gjort nästan oavbrutet i mer än tre år. Dessförinnan skrev han också popsånger, men det är en helt annan historia. Han heter Johan Borgert och han lyssnar inte på musik längre. Istället skriver han de vackraste små duetter, tillsammans med sin ekobox, till människor som vi andra vanliga, störda, naiva. De blir fler och fler hela tiden och har blivit så många som trehundra nu. Med jämna mellanrum spelar han de bästa för dem som vill höra, till exempel i Stockholm eller hemma i Uppsala. Först var det akustiska spelningar, kanske i fönstret på nån liten bar i Gamla Stan, men nuförtiden har han även med sig sitt kompband Holy Madre.

Förra året släppte Johan sin debut-ep "Fabriksslavarna", en vemodig men vacker berättelse i fyra akter om en gammal fabrik som lades ner. Musikaliskt och innehållsmässigt ligger den långt, långt ifrån one-hit-wonder-singeln "Skott i hjärtat" från 1997, med Johans gamla Falunbaserade band Scott, som man fortfarande kan höra spelas på nån popklubb nånstans.

Johans kommande fullängdsskiva handlar inte om fabriker, inte heller enbart om olycklig kärlek, som många av de tidiga låtarna, som numera lättast hittas på demokassetter utspridda här och var i landet, gjorde. Första singeln, "Smal", en låt som, precis som "Känningar sen förr", har hängt med ända sedan första demon på svenska som spelades in 1999, är den poppigaste av låtarna på skivan, men har en text som är allt annat än lättsam. Det är en låt om att försöka duga, om att vilja bli älskad. Precis som på de andra låtarna har Johan själv spelat alla instrument utom tamburin och någon enstaka cymbal i studion Second Home, uppe i Umeå.

Skivan rymmer ödsligt och skört tonsatta ballader som "Du är störd nu", där orgelslinga och ekobox bär fram Johans röst, eller som "Du är naiv" där en ensam elektrisk gitarr och en melodica utgör arrangemanget, men också fantastiska poplåtar som "Smal" och "En vanesak". Det hela handlar dock nästan hela tiden om försiktiga komp. I "En vanesak" berättas historien om att "vara vaken i en dröm" ovanpå tassande trummor och luftigt arrangerad gitarr och bas.

Sen när det blev morgon stod väckarklockan still
Jag försökte nå din blick men du vände kinden till
Det är väl en vanesak att vara vaken i en dröm
Det är väl en vanesak att vakna utan sömn

Någon gång ibland kan det hända att Johan lägger ifrån sig gitarren och sticker iväg och spelar skivor tillammans med vännerna i Holy Madre på någon av Uppsalas nationer eller gör ett huvud till en robot som spelar fotboll i Fukuoka. Men för det mesta är det portastudion som går varm.

Facebook | Hemsida