Göran Persson
Göran Persson var en av de artister på MNW som hörde hemma i nån slags ”spela – och sjunga själv”-rörelse. Han kom från Mora och hade tidigare spelat i Greenhorns – ett popband, som hade en massa Kinks-, Stones-, och Animals-covers på sin repertoar.

Så småningom började Göran Persson skriva egna dikter och låtar och han skickade så småningom en demo till skivbolaget i Vaxholm. På nyåret 1972 började de spela in. Förutom Göran var det hans bror Håkan på bas, congas av Hans Wiktorsson (senare känd som Arne, kompanjon till Kurt Olsson).

I boken ”Ljud från Waxholm” (2009) berättar Göran: ”Det var roligt att få göra en skiva, Jag kände mig stolt. Som när jag kom på Kungsgatan i Stockholm och såg att skivaffären i Konsethuset hade min platta i fönstret som en av månadens nya skivor. Jag fick vara med i radioprogram och var ute och spelade en del också, jag spelade på en av Gärdesfesterna och i pausen när Blå Tåget spelade på Moderna Museet. En gång åkte jag upp till Umeå med Konvaljen, minns jag. Han satt på tåget och pekade ut alla platser där han hade gjort inbrott. I Gävle hade han sprängt ett kassaskåp.”

Efter två album på MNW återvände Göran Persson till Dalarna där han arbetar på äldrevården och skriver; prosa, poesi och sånger.



Diskografi:


Blir jag sen spelkarl
MNW 1971

Hundliv
MNW 1974